Förebygg idrottsskador genom tydliga rutiner

En idrottsskada kan inträffa på några sekunder. En spelare landar fel efter ett hopp, två utövare kolliderar, någon får en boll mot huvudet eller börjar plötsligt må dåligt under träningen. När något händer behöver ledarna både kunna ge första hjälpen och veta hur situationen runt omkring ska hanteras.

Alla idrottsskador går inte att förebygga. Däremot kan en förening minska vissa risker och framför allt skapa betydligt bättre förutsättningar för ett snabbt och strukturerat omhändertagande när en olycka eller ett akut sjukdomsfall inträffar.

Det handlar om mer än att ha en första hjälpen-väska i förrådet. En bra beredskap bygger på att rätt utrustning finns på rätt plats, att ledarna vet vem som gör vad och att viktiga beslut redan är fattade innan något händer.

En genomtänkt organisation gör att ledarna inte behöver börja från noll mitt i en stressig situation.

Första hjälpen är en del av föreningens säkerhetsarbete

Tränare och ledare behöver inte kunna ställa medicinska diagnoser. Däremot behöver de kunna upptäcka när något verkar allvarligt, avbryta aktiviteten, ge grundläggande första hjälpen och veta när sjukvården behöver kontaktas.

På Trygghetspartners utbildning i första hjälpen vid idrottsskador ligger huvudfokus på det akuta omhändertagandet. Deltagarna får bland annat lära sig att undersöka den skadade, upptäcka varningssignaler och genomföra lämpliga första åtgärder. Men en viktig del är också att diskutera vad föreningen kan göra innan olyckan inträffar.

Det är ofta här de verkligt stora förbättringarna går att göra. När flera ledare använder samma rutiner blir organisationen mindre beroende av att just en viss person råkar finnas på plats.

Kontrollera första hjälpen-utrustningen regelbundet

Att det finns en första hjälpen-väska betyder inte automatiskt att föreningen har en fungerande beredskap.

Utrustningen behöver finnas på en plats som ledarna känner till och snabbt kan komma åt. Innehållet bör anpassas efter verksamheten, antalet deltagare och vilka typer av skador som rimligen kan inträffa.

Efter att material har använts behöver det fyllas på. Produkter med utgångsdatum bör kontrolleras och första hjälpen-utrustningen bör gås igenom med bestämda intervall.

Det är också klokt att fråga sig om väskan verkligen följer med när laget lämnar den ordinarie anläggningen. Vid bortamatcher, cuper, träningsläger och aktiviteter utomhus kan avståndet till den vanliga utrustningen annars bli stort.

På Trygghetspartners webbplats finns även en separat guide om vad som bör finnas i en första hjälpen-väska för idrott, som med fördel kan användas när föreningen ser över sin utrustning.

Bestäm vem som gör vad innan olyckan inträffar

När en allvarligare skada inträffar uppstår lätt en situation där flera personer försöker hjälpa till samtidigt – eller där alla väntar på att någon annan ska ta initiativet.

Därför bör ansvarsfördelningen diskuteras i förväg.

Det behöver inte vara komplicerat. Vid en akut situation kan exempelvis en ledare ta hand om den skadade medan en annan kontaktar 112. En tredje kan hämta första hjälpen-utrustning eller hjärtstartare och ytterligare en person kan möta ambulansen och visa vägen.

Om det är barn- eller ungdomsidrott behöver någon samtidigt kunna ta hand om resten av gruppen och kontakta vårdnadshavare.

Exakt hur rollerna fördelas beror på föreningen och hur många vuxna som normalt finns på plats. Det viktiga är att frågan har diskuterats innan den behöver lösas under tidspress.

Känn till den exakta adressen till tränings- och tävlingsplatsen

Den som ringer 112 behöver kunna beskriva var den skadade finns.

På den ordinarie hemmaanläggningen bör därför ledarna känna till den korrekta adressen. På stora idrottsanläggningar kan det också vara viktigt att känna till vilken entré eller infart som är lämpligast för ambulans.

Fundera även över hur räddningspersonal faktiskt tar sig fram till planen, hallen, omklädningsrummet eller träningsområdet.

En låst grind, parkerade bilar eller en otydlig entré kan skapa problem när varje minut är betydelsefull.

Vid bortamatcher och cuper är förutsättningarna annorlunda. Ett enkelt sätt att förbättra beredskapen är därför att ansvarig ledare redan före aktiviteten tar reda på anläggningens namn, adress och lämpliga infart.

Säkerställ att ambulansen kan komma fram

Att känna till adressen räcker inte alltid. Någon behöver också kunna möta ambulansen.

På en större idrottsplats kan avståndet mellan parkeringsplatsen och den skadade vara betydande. Det kan finnas flera planer, hallar eller entréer.

En bra rutin är därför att redan i förväg bestämma att en person vid behov går ut till infarten och möter ambulanspersonalen.

Föreningen bör samtidigt se över om grindar, bommar och andra passager går att öppna när verksamheten pågår.

Ha tillgång till en fungerande telefon

Mobiltelefoner gör det enkelt att ta kontakt med 112, 1177, vårdnadshavare eller andra personer som behöver informeras. Men beredskapen bör inte bygga på antagandet att någon säkert har en laddad telefon.

Vid organiserad träning eller match bör minst en ansvarig ledare ha tillgång till en fungerande telefon.

Det är också bra om ledarna känner till skillnaden mellan olika situationer. Vid ett akut eller livshotande tillstånd ska 112 kontaktas. Vid situationer där det behövs sjukvårdsrådgivning kan 1177 ge vägledning. 1177 beskriver exempelvis att kraftiga blödningar kan vara livshotande och att 112 ska kontaktas vid allvarliga situationer.

Ta reda på var närmaste hjärtstartare finns

Plötsligt hjärtstopp kan drabba människor även i samband med idrott. Därför bör ledarna känna till var närmaste hjärtstartare finns och hur snabbt den går att hämta.

Det räcker inte att veta att det ”finns en hjärtstartare någonstans i hallen”. Ledarna bör känna till den exakta placeringen och om den är tillgänglig när träningar och matcher genomförs.

Svenska HLR-rådet driver Sveriges Hjärtstartarregister, vars mål är att samla tillgängliga hjärtstartare utanför sjukhus.

Har föreningen en egen hjärtstartare bör den därför registreras i Hjärtstartarregistret. Uppgifterna bör också hållas aktuella så att hjärtstartaren går att hitta när den behövs.

En hjärtstartare ersätter naturligtvis inte kunskap i HLR. För föreningar är det därför lämpligt att kombinera beredskapen för idrottsskador med utbildning i hjärt-lungräddning.

Hantera information om allergier och medicinska behov på ett säkert sätt

För vissa deltagare kan det finnas medicinsk information som är viktig att känna till vid en akut situation. Det kan exempelvis handla om svåra allergier, astma eller andra medicinska behov.

Samtidigt får sådan information inte hanteras hur som helst.

Uppgifter om en persons hälsa räknas som känsliga personuppgifter enligt dataskyddsförordningen. En förening som samlar in eller lagrar sådana uppgifter behöver därför säkerställa att det finns rättsligt stöd för behandlingen och att informationen skyddas på ett lämpligt sätt. IMY framhåller också att föreningen är personuppgiftsansvarig för den behandling som föreningen bestämmer ändamål och former för.

Föreningen bör därför ha en beslutad rutin för vilka medicinska uppgifter som verkligen behöver samlas in, vem som får tillgång till dem, hur de förvaras och när de ska raderas.

Medicinska uppgifter bör inte spridas i vanliga lagchattar eller öppna dokument som många personer kan komma åt.

Skapa en särskild rutin för huvudskador

Smällar mot huvudet kräver särskild uppmärksamhet inom idrotten eftersom symtom på hjärnskakning ibland kan vara svåra att bedöma.

Vanliga symtom kan bland annat vara huvudvärk, yrsel, illamående, minnesproblem, förvirring eller onormal trötthet. Symtom kan dessutom uppstå först efter en stund. 1177 rekommenderar sjukvårdsrådgivning vid misstänkt hjärnskakning och beskriver också situationer där 112 ska kontaktas omedelbart.

Ledare ska inte försöka ställa en medicinsk diagnos. Föreningen bör i stället ha en tydlig princip för vad som händer när en huvudskada misstänks: aktiviteten avbryts, den skadade observeras och relevant medicinsk rådgivning söks.

Riksidrottsförbundet hänvisar dessutom till att flera specialidrottsförbund har idrottsspecifika så kallade Hjärntrappor för återgång till idrott efter hjärnskakning. RF lyfter även verktyget CRT6, som kan användas av personer utan medicinsk utbildning för att identifiera misstänkt hjärnskakning och vidta lämpliga åtgärder.

Föreningen bör därför kontrollera vilka rekommendationer det egna specialidrottsförbundet har tagit fram.

Dokumentera olyckor och tillbud

När situationen är över finns det ytterligare en viktig fråga: Vad kan föreningen lära sig av det som inträffade?

Om någon exempelvis skadar sig och det samtidigt visar sig att första hjälpen-väskan saknade material, att ingen visste var hjärtstartaren fanns eller att ambulansen hade svårt att hitta rätt entré är det värdefull information.

Det gäller även tillbud där ingen faktiskt skadades.

Genom en enkel intern rapportering kan föreningen upptäcka återkommande problem och förbättra sina rutiner. Syftet bör inte vara att leta efter någon att skylla på, utan att identifiera sådant som går att göra bättre nästa gång.

Efter en händelse kan föreningen exempelvis fråga: Fungerade larmningen? Fanns rätt utrustning? Visste ledarna hur de skulle agera? Kunde ambulansen komma fram? Behöver några rutiner ändras?

På det sättet blir varje händelse en möjlighet att förbättra säkerheten.

Repetera kunskaperna regelbundet

En första hjälpen-utbildning är mest värdefull när kunskapen också hålls levande.

Ledare byts ut. Nya tränare tillkommer. Utrustning flyttas och anläggningar förändras. En rutin som fungerade för två år sedan behöver därför inte fungera idag.

Praktisk träning är en viktig del av utbildning inom första hjälpen och HLR. Svenska HLR-rådet arbetar med utbildningsprogram och aktuella riktlinjer för hur människor ska kunna agera vid hjärtstopp och andra akuta situationer.

Föreningen bör därför inte se första hjälpen som en engångsutbildning utan som en del av det löpande säkerhetsarbetet.

En enkel säkerhetskontroll före träning, match och tävling

Följande frågor kan användas som en kort kontroll för tränare och ledare:

• Finns första hjälpen-utrustningen på plats och är den komplett?
• Vet vi vem som ansvarar om någon skadas?
• Vet vi anläggningens korrekta adress?
• Vet vi vilken väg ambulansen ska använda?
• Finns en fungerande telefon?
• Vet vi var närmaste hjärtstartare finns?
• Kan hjärtstartaren nås när verksamheten pågår?
• Finns relevant information om särskilda medicinska behov tillgänglig för rätt personer?
• Vet vi vad vi ska göra vid en misstänkt huvudskada?
• Vet vi hur en olycka eller ett tillbud ska följas upp efteråt?

Kontrollen behöver inte ta mer än någon minut när rutinerna väl finns på plats.

Målet är inte att ledarna ska bli sjukvårdspersonal

Det är viktigt att dra en tydlig gräns mellan första hjälpen och medicinsk vård.

En tränare ska inte avgöra exakt vilken typ av fraktur en idrottare har fått, diagnostisera en hjärnskakning eller göra avancerade medicinska bedömningar.

Ledaren behöver däremot kunna uppmärksamma varningssignaler, skydda den skadade från ytterligare skada, ge lämplig första hjälpen och se till att professionell hjälp kontaktas när det behövs.

Det är den handlingsberedskapen som föreningen bör bygga.

Från enskilda ledare till en tryggare förening

God beredskap bygger inte på att föreningen råkar ha en person som är duktig på första hjälpen.

Den behöver finnas i organisationen.

När utrustning, ansvarsfördelning, larmrutiner, hjärtstartare, huvudskador och uppföljning är genomtänkta i förväg får ledarna en tydligare struktur att följa när något händer.

Det minskar osäkerheten och gör det lättare att fokusera på den skadade.

Trygghetspartners utbildning i första hjälpen vid idrottsskador riktar sig till tränare, ledare, funktionärer och andra personer inom idrotten. Utbildningen kan anpassas efter den aktuella idrotten, deltagarnas ålder och de skaderisker som finns i verksamheten. Deltagarna får både kunskap om akut omhändertagande och möjlighet att diskutera hur den egna organisationens beredskap kan förbättras.

Kunskap är viktig när olyckan inträffar. Men allra bäst fungerar den när föreningen redan har bestämt vem som ska göra vad, var utrustningen finns och hur man ska agera när det verkligen gäller.

Källor och faktagranskning

Innehållet bygger på aktuella rekommendationer och information från bland annat 1177, Svenska HLR-rådet, Sveriges Hjärtstartarregister, Riksidrottsförbundet och Integritetsskyddsmyndigheten (IMY). 

Medicinska riktlinjer kan förändras. Vid akut eller livshotande tillstånd ska du ringa 112. För sjukvårdsrådgivning, kontakta 1177.